I skåpet står de gamla trotjänarna. De som numera sällan plockas fram trots att de fortfarande fyller sin funktion som blomhållare. Eller just därför. Det är det enda de är till för. Vanliga vaser.

Cylindervasen tillhör denna familjs moderna gren. Praktisk för blommor och blad men inte lika rolig helt tom.

Den nya generationens finvaser däremot. Inte en blomma behövs. Flera gör sig nästa bättre helt utan. Som Alvar Aaltos Savoy*. Så vacker. Så hopplös att sätta blommor i. Om man inte har minst 20 tulpaner.

I min kollektion finns också Fanny från Klong. En vas som finns till för sin egen skull.  Den har bara plats för några utvalda stjälkar. Eller gärna inga alls.

Kanske är det den unika och originella designen på Ami Katz´ Fanny som gjort att den inte blivit kopierad. Vilket inte gäller för Carina Seth Anderssons Dagg för Svenskt Tenn. Den stora, runda och bubbliga formen finns numera i ett uppsjö varianter i olika prisklasser.

Bara originalet gör sig bäst utan blommor.

* Savoyvasen är visserligen från 1936. Men så var Alvar Aalto före sin tid också.

Stolarnas konung, kallar Mats Theselius fåtöljen. Men så har han också formgivit över 50 modeller. Tillverkade på Källemo i Värnamo. Ofta bestående av så många små skruvar och finlir att kopiorna lyser med sin frånvaro.  ”De kan ju alltid försöka”, skrattade Mats Theselius själv när jag frågade honom om saken.

De är lätta att känna igen hans fåtöljer. Formspråket är Mats eget och har stått sig sedan 1985 då han debuterade med Älgskinnsfåtöljen. Den säljs numera på de stora auktionshusen. En modern antikvitet om denna oxymoron ursäktas.

Design i all ära. Sveriges kanske främste formgivare är också musikälskare. Och älskare av musikinstrument. 35 trumset finns i hans samling. Vilket har smittat av sig på hans kreativa arbete. Se bara på bakbenen på många av hans fåtöljer.

– De är som benen på pukor, konstaterar han själv.

Viken, H55, Kryss och Nozib. Fyra klassiska stolar från Berga Form. Viken av Gunilla Norin som anses vara världens mest kopierade och inte innehåller en enda metalldetalj. H55 som Björn Hultén ritade till utställningen med samma namn. Han gjorde också Kryss till svenska ambassaden i Kairo. Och så Nozib av Nils-Ole Zib. Har man sett den en gång glömmer man den inte.

2013 gick Berga Form i konkurs.

I stället för att köpa konkursboet tog det relativt nystartade företaget Skargaarden då kontakt med respektive designer (eller de som ägde rättigheterna) och knöt dem till sig. På så sätt fick de fyra klassikerna ett nytt hem och nya förutsättningar.

Skargaarden hade vid den tiden  lanserat sina exklusiva lounge- och utemöbler och gjorde ingen hemlighet av att marknaden främst fanns utomlands. Att de fyra klassikerna skulle integreras i det befintliga sortimentet stod klart från början.

– De har någonstans funnits med allihopa, när vi har utvecklat våra egna produkter. På samma sätt som många andra klassiska designers och specifika möbler har funnits där, som referenser och inspiration. Och vi tycker själva att det är väldigt häftigt hur väl de passar in bland våra övriga serier. Det är ett antal väldigt naturliga komplement, berättade Fredric Thunholm för mig på mejl.

I Skargaardens katalog 2017 intar de fyra inte bara en självklar plats. Såväl Nozib som Kryss har fått nya varianter. Den senare en högre modell som passar vid matbordet och den senare en nättare loungestol med fyra ben.

Att H55 däremot lämnats orörd är kanske inte är så konstigt. För som man skriver:

It’s so perfect it’s almost provocative.

 

Tänk på en stol. Med böjträ och rundad rygg. Visst ser du den framför dig? Thonetstolen. Eller Wienerstolen. Kanske caféstolen. Kärt barn har många namn och älskade produkter många efterföljare.

Det banbrytande med Thonetstolen är böjträtekniken, som Michael Thonet utvecklade i mitten av 1800-talet. Efter att patentet gått ut dök nya producenter upp. Kunskapen om tekniken spred sig med utvandrande träarbetare. Redan i slutet av århundradet startade småländska Gemla Fabrikers sin produktion.

Thonetstolarnas popularitet har gått upp och ner sedan starten, men toppat på senare år vilket har lett till en del diskussioner om vad som är äkta. Turerna kring företaget som var Michael Thonets tycks ha varit många. Idag är det TON som gör anspråk på originalet.

Men då det var själva tekniken i sig som var grejen. Inte designen. Kan det vara svårt att avgöra. Hur många varianter på böjträ kan det egentligen finnas? På Ikea tog Gillis Lundgren 1961 fram stolen Öglan. Idag en populär vintage-stol.

Polska möbelproducenten Fameg prisar Thonets teknik på sin hemsida och deras stolar säljs på Artilleriet.

Som även har TON-stolarna i sitt sortiment. De har till och med en egen edition av no 14 med sits i läder från Tärnsjö.

Just därifrån kommer även lädret som Gemla använder i Jonas Bohlins böjträstolar Vilda.

Cirkeln av böjträ tycks sluten.

Ljus fascinerade mångsysslaren och en av Danmarks mest kända formgivare Poul Henningsen. Redan på 1920-talet experimenterade han med att få fram ett elektriskt ljus som påminde om fotogenlampans sken. Men hans motiv var också politiska och sociala. Han ville att alla skulle få tillgång till bra ljus – såväl hemma, som på arbetsplatsen. Den första PH-lampan kom 1926 och blev en succé från start tack vare sitt bländfria ljus.

Långt senare – 1957 – fick Poul Henningsen uppdraget av arkitektparet Eva och Nils Koppel att rita lampor till deras nya restaurang Langelinie Pavillonen i Köpenhamn. De ville ha en varm och inbjudande armatur. De fick PH Kotten.

Det är i alla fall så den heter i både Sverige och Danmark, men i övriga världen benämns den PH Artichoke. Oavsett vilket består den av 72 blad och 12 stålbågar. Allt tillverkas hos små underleverantörer på södra Jylland och monteras ihop på Louis Poulsens fabrik i Vejen. Sex blad på tolv rader vinklas noggrant och varje rad förskjuts i förhållande till den förra. På så vis syns inte ljuskällan och ljuset blir bländfritt och behagligt.

Eftersom Kotten från början var anpassad för offentlig miljö fanns den i tre större modeller. Men populariteten gjorde att man 2004 tog fram den i en mindre variant som är 48 cm i diameter och bättre passar privata hem. Om den passar den privata plånboken är en annan femma. Räkna med en prislapp på drygt 60 000:-.

Men internationell popularitet i all ära. PH Kotten är i första hand en dansk angelägenhet. Eller som en person på Louis Poulsen jag pratade med sa: ”Danskar köper danskt”.

Nästan mer spännande än att ta del av kommande trender är det att läsa om det som anses vara helt ute. Inte sällan sammanfaller detta med att något nu är så vanligt att man kan köpa det på Clas Ohlson. Precis så är det med den nakna glödlampan.

”De nakna glödlamporna såldes i varenda affär 2016, och det finns knappt ett hem som inte har dem i någon form i dag. Speciellt de med synliga glödtrådar och storlek större. Men det försvinner helt 2017 enligt experterna”, förklarar Expressen.

Vilka experter som åsyftas anges inte.

Själv har jag under de senaste åren fattat tycker för dessa armaturer vars ljuskälla är själva poängen. Visst förstår jag att man nu kan känna en viss mättnad men att den därför skulle kunna avfärdas helt köper jag inte.

Inte heller lampbranschen verkat ha fattat att glödlampan gjort sitt. Utmärkta butiken Växjö Elektriska har just nu en kampanj på serien Saint från Globen Lighting där en frostad variant är i fokus. Och kikar man på hela webbsortimentet syns ingen direkt avmattning – Muuto, Watt & Weke, Phloc och House Doctor har alla denna typ av lampor.

Det tycks onekligen som ryktet om den nakna glödlampans död är något överdriven. Jag tippar på att den har några goda år till och konstaterar att Achille Castiglionis lilla Lampadina stått sig sedan 1972.

Inget nytt år utan nya trender. Vad man nu menar med det. Nationalencyklopedins förklaring om ”en stabil, långsiktig förändring” känns inte relevant. Då skulle vi ju knappast kunna prata om vilka trender som är nya för i år. Snarare känns en trend som en tydlig tendens som kanske kommit för att stanna. Eller inte. Hur det blir med den saken får framtiden bestämma. Och konsumenten.

Vissa trender slår rot i folkhemshjärtat och blir en stil. Medan andra förläget snabbt försvinner ut genom bakdörren.

Efter en genomgång av olika listor i magasin och på webben har jag lyckats kokat ner årets trender till tre:

Mjukt och murrigt

Dova färger dominerar. Mörkt och mysigt med sammet och långluggade mattor.

Gränslöst grönt

Årets färg är Greenery och därhemma ska vi ha växter. Alla tycks eniga om detta, men tvistar om hur stora de ska vara.

Naturligt-vis

Naturen är fortfarande nära i material och uttryck.

Förnicklat också (en extra fjärde trend)

Varma metaller som koppar och mässing tappar mark mot blanka silvriga. Både Klongs vattenkanna Svante och Örsjös Kvist av Jonas Bohlin har kommit i nya förnicklade varianter.

Sammanfattningsvis känns framtiden långt ifrån vit och fräsch. För att testa resultatet tar jag och snabbläddrar genom de senaste numren av några inredningsmagasin. Inte många vita uppslag swishar förbi.

Frågan är bara när den murriga trenden kommer att bli lika dominerande som medaljongtapeterna på 70-talet?