Så här i bokmässetider kan det vara intressant att reflektera över att flera designföretag kopierat konceptet från bokbranschen. I stället för att som traditionella producenter bestämma vilka produkter företaget ska tillverka, agerar man som förläggare och utgivare av fria formgivarnas förslag.

Kanske var Anders Färdigh först ut när han 1992 startade Design House Stockholm. Ambitionen var och är att spegla den bästa av skandinavisk design. 1997 lanserades den första produkten – Harri Koskinens Block Lamp. Fortfarande en av företagets storsäljare.

Danska Muuto ger också sina formgivare fria händer men jobbar främst med att hitta nya perspektiv på denna så populära skandinaviska formgivning. Muutos betyder faktiskt nya perspektiv på finska.

Både DHS och Muuto är ju väletablerade här hemma, men relativt nya på den svenska marknaden är franska Petite Friture. De jobbar med ett stort antal formgivare, varav några är svenska som Claesson Koivisto Rune och Jens Fager, norrmannen Andreas Engesvik tillhör också stallet, precis som den i Sverige verksamme italienaren Luca Nichetto.

 

 

Mest uppmärksamhet har väl lamporna från Petite Friture fått. Förmodligen för att de inte liknar om något annat i lampväg. Constance Guissets enorma pendel Vertigo svävar lätt och luftigt medan Marc Sarrazins Moire, som påminner om en klassisk lampskärm, har ett material som gör att den kan fästas på väggen eller ligga på golvet. Tidelight av Pierre Favresse har lånat formspråket från bilindustrin och placeras också liggande.

Nu är företaget med det lustiga namnet på gång med lite nyheter. Inga lampor, men väl en klocka som får hjärtat att klappa lite fortare – Less av tyska designern Milia Seyppel. Svårt att se vad klockan är? Ja, man kan inte få allt.

Ola Rindal har tagit miljöbilderna för Petite Friture. Pressbild från DHS och den översta har jag tagit själv.