Formgivarna gjorde skillnad för Johanson Design.

Johanson Design på Furillen, Gotland. Foto: Pelle Wahlgren
Johanson Design funkar också på Furillen, Gotland. Foto: Pelle Wahlgren.

Att stärka varumärket. Det var Dan och Paul Johansons incitament att inleda samarbete med några namnkunniga formgivare. Inte för många. Färre men långsiktiga relationer är brödernas formel för fortsatt framgång.

1996 tog de över företaget efter sin far. Med egen tillverkning av möbler för offentlig miljö växte de snabbt. Gasellföretag två år på raken. Johanson Design möblerade då såväl Heathrow i London, som Green room på Melodifestivalen. Klubbar, hotell och restauranger över hela landet samt ett stort antal båtar.

Barpallen Snaps 80 i design av Leo Thafvelin.
Barpallen Snaps 80 i design av Leo Thafvelin.

Samma år Dan och Paul tog över fick de kontakt med designern Leo Thafvelin. Hans examensarbete resulterade efter anpassning till produktionen i barpallen Snaps. Den finns fortfarande i sortimentet. Nya samarbeten inleddes. Mattias Ljunggren. Simon Pengelly. Anders Hjelm. Jonas Lindvall. Senast Johan Lindstén. Men inte minst Alexander Lervik som också har det övergripande designansvaret.

Lucy är en av  Alexander Lerviks många skapelser för Johanson Design.
Lucy är en av
Alexander Lerviks många skapelser för Johanson Design.

Fler formgivare än så är de inte. Fast Dan och Paul ständigt får förfrågningar om nya samarbeten föredrar de att jobba med färre. Det gör produktionen sammanhållen. Men de tillstår att de söker en kvinnlig formgivare till gruppen av män.

–      Våra produkter känns väl maskulina, konstaterar Dan Johanson.

Jonas Lindvalls stapelbara stol P77.
Jonas Lindvalls stapelbara stol P77.

Maskulina eller inte. Efterfrågan är stor på möblerna från Markaryd. För det är precis därifrån de kommer. All produktion. Och det tål att upprepas. All produktion sker i den egna fabriken. Det ger bröderna en unik kontroll över processen.

–  Vi kan hålla 3 veckors leveranstid på allt, berättar produktionschefen Caroline Qvist när hon visar runt i fabriken.

Flexibiliteten är en annan viktig faktor. Till i princip allt finns alternativ. Olika underreden. Olika material. Olika färger. Faktiskt 192 stycken på ståldetaljer.

 – Den valfriheten har fått ett stort genomslag bland arkitekter och eftersom vi gör det själva innebär det inte någon större merkostnad, förklarar Jacob Olsheden, marknadsansvarig.

 Runt 50 personer jobbar i företaget som de senaste fem åren exporterat till 52 länder. Sverige står för hälften av omsättningen. Norge, Danmark, Beneluxländerna och England är stora marknader. Den svenska designen går hem. Målet är att växa. Men växa stabilt.

En av flera ljudabsorbenter i sortimentet – Leaves av Johan Lindstén.
En av flera ljudabsorbenter i sortimentet – Leaves av Johan Lindstén.

På Söder i Stockholm finns ett välbesökt showroom. Och Johanson Design är flitiga utställare på de stora möbelmässorna. Men fortfarande är det många som inte förstått att inte bara hjärtat finns i södra Småland. Utan också hantverket.

 –  Våra möbler är inte bara ”Made in Sweden”. De är ”Made by us”, sammanfattar Dan Johanson.

Från fotosessionen på Furillen med fotograf Pelle Wahlgren.
Från fotosessionen på Furillen med fotograf Pelle Wahlgren.

 

 

 

Sitt fint. Som i Paris.

Stolarna på plats i Jardin du Luxembourg. Bilden har jag fått låna av Nicole Robertson som har den fina bloggen Obvious State.
Stolarna på sin naturliga plats i Jardin du Luxembourg. Bilden har jag fått låna av Nichole Robertson som har den fina bloggen Obvious State.

Den fick sin form på parkförvaltningen i Paris 1923. Stolen som blev en symbol för en hel park. Jardin du Luxembourg. Trots att den även finns i Jardin des Tuileries. Också i Paris.

På vänstra stranden. Granne med Latinkvarteren. Ett stenkast från Sorbonneuniversitetet ligger Luxembourgträdgården. Det är också den franska senatens trädgård. Överhuset. De 348 senatorerna huserar i palatset som Maria di Medici lät bygga och kunde flytta in i 1625. För allmänheten har Jardin du Luxembourg varit öppen sedan 1800-talet. Och sedan 1923 har man fritt kunnat vila i en av de karaktäristiska gröna stolarna formgivna på parkförvaltningen.

1990 blev så Senaten varse om stolarna började bli ordentligt slitna. Något måste göras. Det blev Fermob som fick göra det. Företaget som utmärkt sig som experter på möbler i metall. Arbetet med att återskapa originalet påbörjades. Minsta lilla detalj skulle vara trogen. Träet på armstödet. Järnramen. Och inte minst. Färgen.

Där kunde historien varit slut. Nya stolar till Paris största parker. Till glädje för Parisarna. Även för turisterna. Men inte för fler. Onödigt kan man tycka. Det tyckte man på Fermob.

Fermob använder alltid 24 färger. Men inte alltid samma. Senaste tillskottet är Prune. Plommon.
Fermob använder alltid 24 färger. Men inte alltid samma. Senaste tillskottet är Prune. Plommon.

2004 började man därför i samarbete med Frédéric Sofia göra en ny version av stolen från Luxembourgträdgården. Något modifierad i modellen. Tillverkad i aluminium som gör den lätt och praktisk. Grön. Men inte bara. Fermob jobbar med en palett bestående av 24 färger.

Luxembourg blev en succé. Både bland privatpersoner och företag. En stol blev flera. Bänkar och soffor tillkom. Liksom bord. Idag en hel familj med utemöbler som fortsätter att växa.

Och den gröna stolen från trädgårdarna i Paris har i sin nya utformning hittat hem över hela världen. Bland annat hos mig. Utanför min blå ytterdörr står en soffa. Inte i grönt. Men väl i turkos.

Min egen Luxembourg. I turkos.
Min egen Luxembourg. I turkos.

 

Ett småländskt hotell. Mitt i världen.

Gastrohotellet. Lite grann från ovan.
Gastrohotellet. Lite grann från ovan. Arkitekt Jonas Lindvall ansvara för designen.

Det råder en febril aktivitet på det som idag är en byggarbetsplats, men som lagom till Valborg 2014 kommer att vara Skandinaviens första gastrohotell. Det är med andra ord dags för nästa kapitel i restaurang PM & Vänners framgångsrika historia.

– Idag är Sverige en destination för världen när det gäller mat, med tre krogar bland de femtio bästa. Om vi finns i Barcelona, Köpenhamn eller Växjö spelar egentligen ingen roll, säger Per Bengtsson, krögare och delägare i PM & Vänner.

120 000 gäster besöker varje år den prisbelönta restaurangen som förvånat så många just för att den ligger där den ligger. På Storgatan. I Växjö. I Småland.

– Vi kommer att fortsätta att vara som vi är. De flesta av oss är smålänningar och har varit med länge på PM. Och vi överger aldrig våra rötter. Det är viktigt för identiteten.

Sedan länge vilar den gastronomiska filosofin på hörnstenarna Skog, Äng och Sjö. Så gör även materialvalen i hotellet.

– Det är så Småland ser ut, konstaterar Per Bengtsson.

För att vara mer exakt betyder det att byggjobbarna haft fullt upp med att hantera 100 ton öländsk kalksten och breda, småländska ekplankor.

– Det är samma kalksten som i Domkyrkan och den är borstad så den känns som sammet under fötterna. Ekplankorna har jag själv valt, en och en på ett sågverk, fortsätter Per.

Entrén till det nya hotellet med en av de spektakulära sviterna ovanför.
Entrén till det nya hotellet med en av de spektakulära sviterna ovanför.

Och precis som när det gäller maten i restaurangen lämnas inget åt slumpen. Ingen detalj är för liten för att funderas på. Ingen genväg tas på bekostnad av perfektion. På PM & Vänner Hotel sätter man inte på lampan. Man väljer ljusscenario på en display från schweiziska Lithoss. I badrummet – som i flera fall har fönster mot rummet – är kranar, blandare och dusch signerade Arne Jacobsen för Vola. Exakt vilka möbler rummen kommer att ha är ännu inte helt bestämt. Men ett är säkert. Det kommer att bli genomtänkt och mer klassiskt än trendigt.

Hotellet kommer att ha 74 unika rum. Sviterna är spektakulära med 7 meter i takhöjd och en entresol med sovrum. Gästerna har tillgång till pool och bastu på takterassen och de som är intresserade kan få tillträde till vinkällaren. Den råkar vara störst i Skandinavien med 2 700 olika viner.

Med ett gastrohotell hoppas man nu locka ännu fler kulinariskt intresserade till restaurangen. Där tänker man samtidigt höja temperaturen ytterligare, som krögaren själv uttrycker det. Och då menar han inte värmen i köket.

 –  Vi ska absolut matcha de bästa i Köpenhamn!

Men det är inte bara tillresta gäster som ska få glädje av expansionen. På takterassen byggs en skybar öppen för alla. Sju dagar i veckan.  5,6 sekunder upp med hissen. Öppen spis och bibliotek. Och en Steinwayflygel som just nu väljs ut av hemmasonen och världspianisten Per Tengstrand. Kanske är det just han som sluter cirkeln. Lokal och internationell på samma gång. Precis som PM & Vänner Hotel.

Skybaren är öppen för alla.
Skybaren med Steinwayflygel, bibliotek och öppen spis är öppen för alla.

 

 

 

 

Viola. Allt annat än grå.

Viola Gråstens pläd håller än.
Orange. En Gråstensfärg.

Det var bristen på ull som fick Viola Gråsten att överge Finland för Sverige. Och det var hennes färger som fick mig att älska orange.

På mina föräldrars Dux-sängar låg på 60-talet de vackra ylleplädarna som fått det föga smickrande namnet Snark. De var tunga, varma och hade en djup, vacker orange färg. Eller brandgul, som det hette då.

Idag är galna färgkombinationer legio. Men faktum är att Viola Gråsten (1910-1994) revolutionerade svenskarnas sätt att se på paletten. Och fick sin egen färgskala – Gråstensfärger.

På NK:s Textilkammare förvandlade Viola ryor till poetisk färgkonst och skapade tryck i metervara i djärva färgkombinationer. Enligt Nationalencyklopedin.

Pläden Snark tillverkades av Tidstrands Yllefabrik i Sågmyra. Fabriken lades ner 1976. Pläden kan fås på loppis för en spottstyver. Ryorna säljs på Bukowskis. Och Viola Gråstens kanske största succé – mönstret Oomph från 1952 – finns fortfarande att tillgå tack vare Ljungbergs Factory.

Trots det. Och trots både artikel och bild i NE känns Viola Gråsten lite bortglömd idag. Plädarna har sedan länge förpassats till källaren. Men de är fortfarande lika vackert orange. Eller brandgula.