Den fick sin form på parkförvaltningen i Paris 1923. Stolen som blev en symbol för en hel park. Jardin du Luxembourg. Trots att den även finns i Jardin des Tuileries. Också i Paris.

På vänstra stranden. Granne med Latinkvarteren. Ett stenkast från Sorbonneuniversitetet ligger Luxembourgträdgården. Det är också den franska senatens trädgård. Överhuset. De 348 senatorerna huserar i palatset som Maria di Medici lät bygga och kunde flytta in i 1625. För allmänheten har Jardin du Luxembourg varit öppen sedan 1800-talet. Och sedan 1923 har man fritt kunnat vila i en av de karaktäristiska gröna stolarna formgivna på parkförvaltningen.

1990 blev så Senaten varse om stolarna började bli ordentligt slitna. Något måste göras. Det blev Fermob som fick göra det. Företaget som utmärkt sig som experter på möbler i metall. Arbetet med att återskapa originalet påbörjades. Minsta lilla detalj skulle vara trogen. Träet på armstödet. Järnramen. Och inte minst. Färgen.

Där kunde historien varit slut. Nya stolar till Paris största parker. Till glädje för Parisarna. Även för turisterna. Men inte för fler. Onödigt kan man tycka. Det tyckte man på Fermob.

2004 började man därför i samarbete med Frédéric Sofia göra en ny version av stolen från Luxembourgträdgården. Något modifierad i modellen. Tillverkad i aluminium som gör den lätt och praktisk. Grön. Men inte bara. Fermob jobbar med en palett bestående av 24 färger.

Luxembourg blev en succé. Både bland privatpersoner och företag. En stol blev flera. Bänkar och soffor tillkom. Liksom bord. Idag en hel familj med utemöbler som fortsätter att växa.

Och den gröna stolen från trädgårdarna i Paris har i sin nya utformning hittat hem över hela världen. Bland annat hos mig. Utanför min blå ytterdörr står en soffa. Inte i grönt. Men väl i turkos.